Sky Hopper

Hoppa så högt du kan. En riktning, inget tak.

• Actionspel
• 6-9 år
• 9-12 år
• 12+ år
• Flickor
• Pojkar

Sky Hopper tar den klassiska idén om oändligt hoppande - att studsa uppåt för evigt utan att någonsin röra marken - och reducerar den till ett enda beslut: åt vilket håll man ska luta sig i luften. Kaninen hoppar automatiskt varje gång den landar, så det finns inget att tajma och ingen hoppknapp att trycka på; att röra sig åt vänster eller höger i luften är hela spelet - du siktar på nästa plattform innan tyngdkraften drar ner dig under skärmens botten. Fyra typer av plattformar håller detta enda beslut intressant: solid mark som bara studsar, glidande plattformar som driver i sidled, sköra plattformar som bara ger en studs innan de rasar samman, och fjädrar som skjuter mycket högre än en normal landning. Himlen själv byter färg allt eftersom du klättrar - från dagsljusblått till solnedgång, sedan skymning, och efter 800 meter en stjärnklar natt - så en lång löpning ser aldrig ut som vid starten.

Så spelar du

1. Välj en karaktär och en svårighetsgrad, tryck sedan på Spela. Lätt, Normal och Svår sparar var sin egen bästa poäng.
2. Kaninen hoppar själv varje gång den landar - det finns ingen hoppknapp.
3. Håll vänster eller höger nedtryckt (piltangenter, A/D, eller tryck och håll på den sidan av skärmen) för att driva i luften mot nästa plattform.
4. Håll koll på plattformstypen: solida plattformar är säkra, glidande rör sig, sköra studsar bara en gång, och fjädrar skjuter dig mycket högre än vanligt.
5. Fortsätt klättra tills du missar en plattform och faller under skärmen. En insamlad vinge förlåter exakt ett fall.

Inte bara klicka

Ett spel med bara en kontrollaxel lever eller dör beroende på om den enda inmatningen förblir intressant under hela klättringen, och Sky Hoppers svar är att ständigt ändra vad plattformarna gör nedanför istället för att lägga till nya knappar. De första hoppen sker nästan uteslutande på solid mark; när himlen har färgats i solnedgångstoner är glidande och sköra plattformar redan vanliga nog för att samma vänster-höger-beslut ska ha verklig risk, och i fullständig natt kan en fjäder eller glidande plattform förvandla en bra avläsning till femtio extra meter. Inget i kontrollerna ändras mellan det första hoppet och det tusende - bara det man måste läsa blir svårare - och det är exakt den typen av svårighetskurva där en ung spelare kan känna att hen blir bättre.

Hur svårt?

Lätt håller luckorna små, plattformarna långsamma och fjädrarna vanliga, så nästan varje hopp är säkert redan innan man har lärt sig känna igen plattformstyperna. Normal minskar säkerhetsmarginalerna och ungefär tredubblar hur ofta en plattform rasar samman under fötterna, vilket kräver ett verkligt beslut vid de flesta hopp. Svår trycker luckorna nära gränsen för vad ett normalt hopp kan klara, gör de glidande plattformarna snabbare och minskar fjäderfrekvensen ytterligare - den typen av löpning där en lat drift kostar hela klättringen. Alla tre svårighetsgraderna sparar sin egen bästa höjd separat, så en spelare kan bemästra Lätt helt innan Normal någonsin känns orättvis.

För yngre?

Från ungefär sex års ålder: att styra i luften med en hand är en enkel rörelse, och Lätt-läget är tillräckligt förlåtande för att ett fall sällan känns plötsligt. Sju- och åttaåringar byter vanligtvis till Normal inom en eller två omgångar och börjar bry sig om sitt höjdrekord. Svår belönar snabb avläsning av plattformstypen med en snabb blick, vilket vanligtvis passar spelare från nio år och uppåt samt vuxna som kommer tillbaka bara för att slå sitt eget rekord.

För föräldrar

Det finns ingen reklam, ingen registrering, inga köp och inget att installera - allt körs i webbläsaren, och det enda som sparas är en bästa poäng per svårighetsgrad och vilken kanin som valdes, sparat bara på din egen enhet. Det finns ingen strid, ingen historia och ingen förlust utöver ett kort fall som omedelbart startar om nerifrån, så en frustrerande löpning kostar sekunder, inte minuter. Himlens långsamma färgförändring från dag till natt är en trevlig bonus som ett barn kan lägga märke till själv utan att det pekas ut.

I klassrummet

Sky Hopper är ett tydligt exempel på ett spel som helt och hållet ökar svårigheten genom det spelaren måste uppfatta, inte genom nya mekaniker - inmatningen ändras aldrig, bara tätheten av plattformstyper som måste läsas med en snabb blick förändras. Det illustrerar också samma poäng väl med hoppande istället för en titelskärm: ingenting händer någonsin på exakt samma sätt två gånger, eftersom plattformsgenereringen alltid behåller en säker maximal lucka (så inget hopp någonsin är verkligt omöjligt), samtidigt som den fortsätter variera vad som faktiskt finns på vägen upp.

Frågor